Saltsjöqvarns historia
Den stora röda tegelbyggnaden, nu Elite Hotel Marina Tower, byggdes 1889. Flera kvarnar fanns i närheten då Hammarby Sjö låg 6 meter högre än i dag och fallhöjden ner till Saltsjön utnyttjades. Bäcken från Hammarby Sjö gick i en murad tunnel under Hospitalet och användes för avträden i verksamheten där från 1725 då nuvarande Hospitalet var byggt. Gustaf Vasa hade redan 1546 byggt ett sjukhus här som revs i början av 1700-talet. Kanalen byggdes först 1924 samtidigt som den gula Mannagryns-kvarnen uppe på berget blev färdig. Kungsörnen som då ägde kvarnarna här malde då 10% av allt mjöl som tillverkades i Sverige.
1986 brann en stor tegelbyggnad bakom kvarnen som användes som lager. Den var nästan lika stor som den nu kvarvarande byggnaden och nu är där det stora P-garaget bakom hotellet. Det brann i tre månader då brandkåren ansåg det omöjligt släcka de 11 tjocka träbjälklagen som rasat ihop. Det sägs att de boende i radhusen på Henriksborg jublade då den enorma neonskylten ”Kungsörnen” på taket rasade ner och man fick utsökt fin utsikt mot staden. Kvarnverksamheten här lades helt ner 1989.
Man hade då planer på att bygga Sveriges största bageri uppe på berget, nu Bageriberget, men de planerna skrotades. Kungsörnen som ägdes av bolaget Ceralia och delägaren Länsfastigheter hade stora planer för området. Bl a fanns planer på ett japanskt bad inne i berget och Electrolux ville flytta sitt huvudkontor hit men valde att köpa och flytta till St Görans Sjukhus i stället.
Då plötsligt kom jag in i bilden då jag jobbade på NCC Boende, numera Bonava, med markköp och exploatering. I maj 1996 träffade jag en mäklare i ett helt annat ärende men när han öppnade sin portfölj låg där överst ett prospekt ” Electrolux nya huvudkontor i Saltsjöqvarn.” Jag visste att de köpt St Görans Sjukhus och fick då låna prospektet. Jag pratade med Erik Langby, Kommunstyrelsens ordförande, som jag kände väl och frågade om det inte var bättre med bostäder här. Han sa ok och jag fick ett papper på att hela kommunstyrelsen ställde upp på det.
Efter diverse trassel med säljarna köpte NCC hela området i november 1996 för 120 Mkr vilket motsvarade 2 000 kr/kvm för byggrätten som var 60 000 kvm. En del var planlagd för bostäder där Brf Saltsjöqvarn 1:s 172 lägenheter nu finns. För övriga delar hade NCC en tävling med ca 10 arkitektkontor som utmynnade i att 4 olika kontor utsågs som segrare för de olika delarna. Därefter pågick detaljplanearbetet i 3,5 år då många av grannarna protesterade mot att det skulle byggas något här. Stolta Stad som företrädde Henriksborgsföreningen tyckte att Skärgården slutade vid Fåfängan. ”Nacka Strand var ett oerhört misstag”sa man. Djurgårdens Vänner kunde inte tänka sig att tusen fönster skulle lysa mot dem. Olika synpunkter stöttes och blöttes med flera överklaganden men till slut i november 2001 godkändes detaljplanen och NCC kunde starta projekteringen. Man hade dock byggstartat redan 1998 då det fanns en gällande plan för bostäder uppe på berget, nu Brf Saltsjöqvarn 1. Boende i Henriksborg m fl sittstrejkade på berget når man skulle skjuta första sprängsalvan. Men så fort TV4 lämnade området gick man hem och NCC sprängde. Frågar man boende idag på Henriksborg är de väldigt nöjda med att få tillgång till kajen, bra prisökningar på radhusen och några har även flyttat ner till Saltsjöqvarn.
Totalt blev det ca 500 lägenheter i 10 bostadsrättsföreningar, ett hotell och Hospitalet som först nu fått en bra ägare och vi får nog snart veta vad det huset ska användas till.
Björn Stenqvist, boende i Brf Saltsjöqvarn 1 sedan augusti 2000.